8

Gysa vaknar till med en dundrande huvudvärk och känner sig märkligt mörbultad i hela kroppen. Någon blåser med en hårtork rakt i hans känsliga tryne. Han nyser tre gånger i följd och sneglar neråt mot sin mage som ser ovanligt fluffig och luddig ut.

Runt om honom står alla hans vänner och ser mycket oroade ut.

– Hejbara,
det var Miffy, men jag har redan knipit henne hårt i örat, hur mår du nu?, undrar Doris nyfiket.

Ernst böjer sig fram och lyser med ficklampan så att Gysa blir alldeles bländad.
Sedan sniffar lite eftertänksamt och skakar bekymrat på huvudet. Det är just med tanke på sådana här situationer som det är på sin plats med en stadig hjälm, tänker han nöjt.

–Vadärdetvadärdetvadärdet, piper Miffy. Lever han? Snälla säg att han lever. Hon tittar ner på sina fötter och försöker samtidigt smussla något bakom ryggen.
 

– Nåjo, suckar Doris. Det är
ju klart att han LEVER, men du får inte gå runt och "fluffa upp" folk genom att drämma morötter i skallen på dem, det måste du ju förstå?

– Jag fluffade bara helt lite, muttrar Miffy upproriskt. H
ur skulle jag kunna veta att han var fullt SÅ klen? Jag menar, han SER ju ganska ynklig ut, men ändå? Och hur kan det här vara mitt fel när det var du som plattade till honom så han såg alldeles ut som en sned liten plätt? Han behövde fluffas! Jag tog bara mitt ansvar när ni alla var så handlingsförlamade!

Plättar är också gott! säger Ernst och viftar förväntansfullt på svansen. Med sylt och vispgrädde! Eller köttfärssås!

Gysa lägger sig ner igen med en utdragen suck
, han tappade plötsligt all lust att stiga upp. Det här är det absolut värsta med julen: att alla bara ser en som MAT. Gysa Gris – inte bara potentiell julskinka i allmänhetens ögon utan nu även vandrande crêpe! Man kan ju bli helt utmattad och trött i själen för mindre.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!