4

Ernst har just snott in vartenda eluttag i hela huset samt stora delar av sig själv med tjocka lager silvertejp och är nu i full färd med att poppa en stor burk pärlplattepärlor (blandade smaker) i mikrovågsugnen.

Han har nämligen förstått att han snart ska bli storebror eller morbror eller nånting och han vet hur det är att ha valpar i huset: man kan inte släppa dom nära någonting som ens lite liknar små krispiga Serti-knappar eller partyströssel. Dom blir lätt helt vilda av glädje och med begränsad livserfarenhet tar man så väldigt lätt fel på olika slags små pluppar.

Ernst vet
av egen erfarenhet hur konstig man blir i magen av råa pärlplattepärlor och hur det inte behövs några stora mängder alls före det kan gå så att man exempelvis kräks på t.ex. vardagsrumsmattan, så där alldeles slemmigt och prickigt.

Det borde egentligen finnas någon varningstext på dem, tänker han indignerat innan han kommer på att valpar ofta läser hemskt dåligt.
De är på tok för yra och stirriga och har för många tassar att hålla reda på.

Fascinerat tittar han på när den stora pärlburken snurrar runtruntrunt och bubblar och ploppar på ett håglöst och
mycket segt sätt, för tvärtemot vad man kunde tro så blir pärlplattepärlor inte sådär frasiga och fluffiga som t.ex. popcorn och andra trevliga saker utan tillsammans och i en burk påminner de mest om ett litet men argsint vulkanutbrott. Den färgglada plastmassan pyser ut över burkens kanter som en geggig blobb som liksom klistrar sig över ugnens alla ytor.

Ernst
begrundar dessa märkliga små snacks med sitt ohyfsade och outgrundliga beteende. Han sniffar misstänksamt i luften, för poppade pärlplattepärlor luktar förvånansvärt illa: starkt och liksom bränt.

Sannolikt är de gamla och har redan hunnit bli skämda, tänker han och skakar sorgset på huvudet. Samtidigt, vilken tur att det var just han som undersökte sake
n!

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!