2

Familjen Mumin har också dragit sig tillbaka för den här säsongen: segelbåten är sedan länge uppdragen på land bakom badhuset och Muminpappan har virat in den i en mörkgrön presenning och dragit åt med lysande brandgula spännband.

Han har inspekterat den
noggrannt från alla håll och kanter, stuckit in fladdrande ostyrsliga flikar och rynkat pannan med en allvarsam min. Han är en man som är rädd om sin båt och som alla vet så är höststormar och orkaner inte att leka med! (Muminpappan har dock ett djupt och passionerat intresse för udda meteoroligiska fenomen och när en hemlig dröm om att en gång få se en livs levande tromb, dock på behörigt avstånd).

Muminmamman har sopat ur glasverandan en sista gång och klippt ner
alla pelargonerna till beniga små pinnar. Hon har vädrat familjens täcken och plockat ihop alla de rosa prydnadssnäckor ur rabatterna samt sköljt av dem i vattentunnan och satt dem att torka på kakelugnskanten i väntan på nästa vår och nya planteringar.

Mumintrollet själv har
besökt sina hemliga gömställen en sista gång och tagit farväl av murkna barkbåtar och små sommarknytt: hösten är en vemodig tid för Mumintroll, sådär att man lätt får lite magknip utan att riktigt förstå varför.

Men nu sover hela familjen äntligen med magarna fulla av blåbärspannkaka och tallbarr
. Nån gång i april när solen värmer ordentligt och det bildas små pölar att plaska i är de nog i full gång igen, men vintern har de redan sett och den har inte gjort något vidare intryck. Mumintroll har sovit vintersömn i generationer, eller åtminstone sedan Onkelskruttets tid, och stådana där nymodigheter som jul och snöplogar och förfrusna fingrar klarar man sig bra utan, anser Pappan. 

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!