15

Sådana där fällor är ju fullkomligt livsfarliga!, tänker Gysa skakigt.

Man har ju
liksom ingen som helst kontroll på vad för slags odjur som trillar ner i dem. Man kan ju få rabies och stelkramp och allt möjligt! Kanske till och med difteri?

Doris håller just på att fästa det sista bandaget på Gysas söndertrasade nos.

– Sådär, säger hon och begrundar belåtet sitt verk. Nu är du åtminstone behjälpligt lappad och ihopsnörpt. Det jag bara inte fattar är VARFÖR du fick för dig att brottas med katten under en pafflåda i den nya babyns säng? Vad skulle det liksom vara BRA för?

– Precis
!, piper Miffy. Det låter faktiskt lite udda, måste jag säga... men när hon märker Gysas blick tystnar hon snabbt och återgår till att koncentera sig på sina morötter.

Jag undrar så när den där lillasystern riktigt kommer, fortsätter Doris eftertänksamt. Jag hoppas så att den inte kommer alldeles mitt i julen och liksom förstör hela tindreriet med sin litenhet. Det är alldeles fullt upp med er och Ernst och allt annat stök utan att man dessutom ska behöva oroa sig över nån som dreglar och kräks i glittret.

Miffy ser förskräckt upp ur sin morotspåse och grimaserar.

– Kräks i glittret? upprepar hon misstroende.
Men så himla ofräscht och äckligt!

– Jo, nickar Ernst
vist. Det kan bli så med såna där små att först äter de en hel massa glitter och luktsudd och oskalade mandariner och så blir de sjuka i magarna, fast det är inget farligt, förklarar han pedagogiskt.

Folk verkar
förbluffande ovana vid valpar och hur de fungerar! Själv har Ernst både praktisk erfarenhet av att själv ha varit valp och ätit luktsudd (och kräkts, fast inte så mycket glittret som av själva glittret, glitter är mer svårsmält än man kanske tror) och dessutom har han gått brukshundskurs så han känner sig ganska förbredd. 

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!