13

Miffy och Gysa håller ett privat litet planerings- och strategimöte i det allra bortersta och hemligaste hörnet av trädgården. Gysa har nämligen fått en alldeles strålande idé. Viskande berättar han åt Miffy som hör på med stora förskräckta ögon. Hon fnittrar upprymt och börjar hoppa upp och ner och fladdra nervöst med öronen. Gysa ser strängt på henne. Miffy lugnar sig lite skamset och suger lite ängsligt på sitt vänstra öra.

– Men KAN man verkligen göra så? säger hon tveksamt. FÅR man ens göra så? Gysa rycker trotsigt på de axlar han verkligen inte har.


Får och får, mumlar han... det beror väl på vem man frågar och... diverse olika saker. Gysa hör själv att han inte låter så värst övertygande och hoppas innerligt att Miffy inte ska fråga vad för slags saker det beror på, för det kan han inte svara på.

Men Miffy bara nickar och försöker se införstådd ut, som någon som förstår precis vilka slags saker det kan
tänkas bero på. För Miffy är inte den som i onödan vill avslöja att det finns saker hon inte förstår sig på.

Just då blir de avbrutna av ett luciatåg som andäktigt skrider förbi, med Lussekatt i täten och tärnor i släptåg.

– Den är lite märklig hela den där Lussekatten, påpekar Miffy. En gång i året vilsnar den sig hit förbi i pyjamas, men annars ser vi
aldrig till den, och jag menar verkligen aldrig. Är det inte konstigt? Vad gömmer den sig hela resten av året, beter den sig mera normalt så att man bara inte lägger märke till den eller struttar den på så här med sitt glitter och sitt fula jamande nån annanstans?
Miffy grimaserar ogillande.

Jag vet inte, men den är ju ändå någon slags katt, så kanske den mest sover? föreslår Gysa.

– Nåjo, kanske den liksom går i sömnen? Det sku
lle ju förklara att den alltid tycks vara klädd i nattlinne... instämmer Miffy.

 Lucian väser svagt åt Miffy när hon skrider förbi med sitt vingesus och sina fjäderlätta tassar. Miffy blänger trotsigt tillbaka.

– Såg du?
!? Det där ohyfsade odjuret morrade åt mig?! Det var det fräckaste, den både liksom fräste och gjorde något slags otäckt strupljud fast jag inte hade gjort någonting, jag pratade ju inte ens med den utan bara med dig? Hur pass andaktsfullt är det på en skala?

Gysa drar med sig en indignerad Miffy längre in under rosenbusken. Han har nämligen obehag för blod och svimmar lätt och man hinner inte planera om man ligger avtuppad mest hela tiden. 

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!