10

Miffy och Doris ligger och smaskar på morötter och pepparkaksdeg. De funderar också lite över sin nya lillasyster eller om det kanske är en bror. I motsats till Ernst är de tja, lite skeptiska. Doris för att hon inte riktigt orkar med att ha hand om några fler småsyskon och Miffy är missnöjd mest för sakens skull, för att hon är Miffy, liksom. Och hon tycker att folk borde förstå att det räcker så, i den här familjen behövs det helt enkelt inga fler tjuriga ungar med morotspuré på hängselbyxorna.

Doris nickar och håller i princip med, hon tycker också att det räcker mer än väl så. Men ingen har förstås frågat henne, och hon tänker inte engagera sig och
hon tänker definitivt inte ge bort några av sina kläder och tiaror. Kanske, eventuellt, att hon kan tänka sig att låna ut den där ena benvärmaren som hon bara har en av och därför aldrig använder, för det är så distraherande när man är kall om det ena benet och svettas om det andra, man minns aldrig riktigt om man håller på och klä av eller på sig eller om man var på väg ut eller in... Så jo, vid närmare eftertanke så kan Doris till och med tänka sig att GE BORT sina ena benvärmare, som julklapp åt babyn.

Hon blir alldeles
rörd av tanken på sin stora generositet och är säker på att ingen annan har kommit på tanken att ge babyn nån present. Det är nog för att jag är storasyster på riktigt och inte dom, tänker hon stolt.

Och v
arför ser du så där himla nöjd och mallig ut helt plötsligt? undrar Miffy lite misstänksamt.

Nå, ingenting speciellt, jag låg bara här och tänkte på en sak...

Jag antar att det känns hemskt ovant, tar det sjukt? undrar Miffy intresserat. Hon har aldrig förr träffat nån som kan tänka liggande.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!