8

Pricken vaknar sömndrucken och krafsar ut tre tallbarr och en avdomnad, sjubent spindel ur höger öra. Han famlar efter sin resväska, men både väskan och det besynnerliga lilla barnet är alldeles försvunna. Han tittar sig förvirrat omkring och har ingen aning om var han befinner sig och vart han riktigt var på väg från första början. Det är alltid lika förargligt när det blir så! Speciellt när man själv är nånstans men inte vet var och ens finkonjak och löständer är någon helt annanstans här i världen och man inte vet vad det är för en plats heller.

Han tar tag i ett sammetsluddigt vitt handtag för att kravla sig upp i stående ställning, men iställ
et dimper något litet och argt med rött förkläde och vass handväska när i huvudet på honom.

Pricken ser förvånad ut. Den moderna världen bekymrar honom på så väldigt många plan: på hans tid hölls världen kvar där man trodde man hade lämnat den och det regnade minsann inga små tanter från skyn.
Det passade sig helt enkelt inte.

Muminmamman borstar lera av förklädet. Hon anade hela tiden att det här med camping var en dålig idé, men
när Pappan full av iver drog fram sovsäckar och presenningar och deklamerade att det är varje faders plikt att lära sin familj allt om överlevnad på naturens villkor nändes hon inte protestera utan packade ner en stor påse köttbullar, en nästan opåbörjad flaska hostmedicin och en termos med varm saft samt flanellpyjamasar och ombytes yllesockor till hela familjen (det kan aldrig skada att hjälpa naturen lite på traven och köttbullar går nog alltid åt, tänkte hon).

En dag sent i oktober hissade de upp all sin packning i en tät en och Mamman bäddade ner sin familj tätt, tätt intill enens stam. Efter att ha förtöjt sig själv med förklädessnibben hade hon sovit gott ända tills nu när hon plötsligt blev brutalt väckt genom att någon drog henne så hårt i svansen att hon trillade ner ur trädet med förklädet på sniskan.

Kära nån, säger mamman förläget, det här var ju alldeles fasligt genant. Hon rättade snabbt till förklädet och tog ett stadigare grepp om sin handväska.

God kväll, fortsätter hon och sträcker artigt fram sin lediga tass.

Uhhfff, svarar Pricken och gnider sig för pannan.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!