6

Puppe sitter i sin fönstersmyg och trummar irriterat med ena baktassen. Hur förargligt det än är att erkänna det så har han tappat bort sin specialinbjudna hedersgäst. Eller, tappat bort och tappat bort, somliga gäster kommer helt enkelt aldrig fram dit de ska, för de går åt nånstans redan på vägen. Det är antagligen vargen, tänker han uppjagat. Eller kanske björnen? Ack ja, funderar han, björnen är visserligen en värdig motståndare och det är ett gloriöst öde, otvetydigt sant, men så besvärligt med tanke på bordsplaceringen när folk dinerar på ens gäster utan att ens fråga först. Ohyfs är vad det är! 

En bit bort ligger Gysa huvudet ut över soffkanten och stirrar nyfiket ner i det vita bubblet under honom. Alltsedan Doris och Miffy slängde ifrån sig sin städutrustning och tjoade iväg för att dekorera någon helt annanstans så har bubbelmängden bara vuxit och vuxit. Den rör på sig och väser och fräser elektriskt. Gysa sticker fram sitt tryne ännu lite till och får en liten våt klick mitt på nosen. ÅÅÅHNEJ, tänker han, fradga och bubbel och ond bråd svindöd! Gysa blir alldeles stel av skräck, men bubbelhopen orkar inte fradga sig och bråka utan smälter snällt ihop och blir till en liten våt fläck. Gysa klarade sig!

Han drar en djup suck av lättnad och rullar lite längre upp, i säkerhet. Han kommer nog att få ligga kvar här
ända till jul om inte längre, tänker han. Man måste vara försiktig när man är en mycket, mycket liten gris och 'fluensan" ligger och lurar bakom varje hörn och hela ens vardagsrum pyser över av skum.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!