5

Rävflickan vaknar av att det prasslar i buskarna invid hennes vänstra öra. Hon morrar lite för säkerhets skull och viftar hotfullt med sin ficklampa. Det prasslar en gång till och en rufsig och prickig varelse stiger fram, följd av en jordgubbsmönstrad resväska. Han blinkar lite osäkert bländad av det plötsliga ljuset och fumlar med väskhandtaget.

Vad är du för e
n skum liten farbror och vad gör du här?, undrar Rävflickan nyfiket.

Pricken är så skakad
ända in i själen att han knappt får fram ett ord. Flera dagar har han irrat på i skogen utan sina glasögon, han har livnärt sig på små lingonskrutt och konjaken var på upphällningen redan i fredags. Han har ingen aning om vart han är på väg och varför DOM inte kommer och letar efter honom? Väskan är smutsig och tung att släpa på, och nu tilltalas han dessutom av denna lilla ouppfostrade polystervarelse. Det blir bara för mycket! Han skakar bara tomt på huvudet och sätter sig förvirrat ner på den granrishög där Rävflickan just sovit. Han välter raklång på sidan och inom någon sekund snarkar han djupt.

Men va?! utbrister Rävflickan och petar i honom med ena foten. Han känns konstig: farbrorkompakt och fuktig och luktar av sura sågspån.

Detdär var ju MIN plats! Där ska ju JAG sova. Jag har inte beställt efter några toviga farbröder som bara klampar in och stupar i min säng!

Hon blänger trotsigt på sin oinbjudna gäst men så fastnar hennes blick plötsligt på farbrorns resväska.
Tyst tassar hon fram och börjar långsamt dra iväg med den genom samma snår där den just kom.

Farbrorn själv smackar och rosslar och snarkar och låter som om han inte tänker vakna förrän
fram emot midsommar.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!