2

Under en stor och yvig gran i den stora mörka skogen sitter en trotsig liten tonårsräv och morsesignalerar svordomar med sin ficklampa: Klick-blink, Klick-blink- KLICK-Bliiiink!

Hon är så arg på sin mamma Räven: det är så typiskt att just DOM ska sitta här i kylan och mörkret medan alla andra rävar i Hallisskogen är på chartersemester på Ibiza.

- DET ÄR SÅ TYPISKT, fräser hon än en gång och sparkar kottar så att det bara yr omkring henne. - JAG FÅR ALDRIG GÖRA NÅNTING! ALLA ANDRA HAR ROLIGT OCH JAG SKA BARA SITTA HÄR OCH LÅNGSAMT FRYSA IHJÄL.

Det är en ovanligt kall kväll och mörkret sveper sig runt rävflickan som hungriga vargspöken med vassa tänder. Hon riktar ficklampan inåt mot skogen och kryper själv ihop med nosen ovanpå den varma lampan. Hon hatar mörker och kyla, fast allra mest mörker. I mörkret är allt så mycket opålitligare och alla farligheter hoppar och morrar så mycket högre. Hon längtar intensivt efter att bli vuxen, då ska hon flytta till en buske på en bakgård på stan. Hon ska äta franskisar och duvungar och hamburgarpapper med extra majonnäs och om kvällarna ska hon krypa upp intill husväggar och titta in i alla upplysta rum och aldrig vara rädd. Hon suckar längtansfullt och somnar sen.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!