12

En bit bort, långt inne i den djupa skogen står en Mamma och rotar hjälpsamt i sin stora svarta handväska: Nej, hon har varken konjak eller löständer, men däremot Uno-kort, en lång virkad halsduk och en ask med fuktskadade pastiller.

Pricken skakar bedrövat på huvudet, men plockar ändå tankspritt i sig många, många små uppsvullna lakritstabletter. Det är mycket svårt att äta sisu med tappade löständer. De har en tendens att växa till en stor kladdig megaklump som sen fastnar precis mitt i halsen och varken vill röra sig upp eller ner.

KRÖH!, säger Pricken med något vilt i blicken. Mamman dunkar honom så hårt i ryggen så han åker med nosen före i backen, med sisuklump och allt.

Pricken ligger med nosen i en lerig hop och begrundar Livet. För första gången på flera år lämnar han sitt trygga hem för att under loppet av bara några dagar både bli rånad och brutalt nedslagen av olika ligistungdomar. Dom är galna allihopa! Han är ganska så säker på att det blir så när man är alltigenom gjord av polyester, det kan bara inte vara bra för en.

När Mamman frågar vart Herr Farbror riktigt var på väg och om hon möjligtvis kan vara till någon hjälp försöker Pricken desperat minnas vart det var han var på väg och varför, men det hela är något oklart.
Det enda han minns är att han var bjuden någonstans betydelsefullt, vilket stämmer väldigt bra överens med känslan av att han själv är en mycket betydelsefull person.

Han tittar fundersamt på den lilla vita förklädesfiguren framför sig och inser att det nog sannolikt är hans nya hushållerska. Han drar en suck av lättnad: det är mycket ansträngande att hinna med att hålla ordning på allt tjänstefolk.

Mamman vet varken ut eller in. Det är omtumlande att bli väckt mitt i sin djupaste vintersömn och få en senildement åldring på halsen.

Kära nån, tänker Mamman, jag som har fullt upp med att hålla reda på pappan och de andra! Och hemulen som flyttade in sin insektssamling i jordkällaren och den där arma bisamråttan som ockuperade hängmattan en hel sommar så att ingen annan slapp åt att använda den och dessutom glufsade i sig hela kryddkakan så fort man tittade bort...

Mamman är visserligen en ovanligt tolerant och varmhjärtad mamma, men inte ens hon har tålamod med hur många upphittade familjemedlemmar som helst, särskilt inte sådana som ger sig på kryddkakan. Hon beslutar sig för att hitta någon annan lämplig familj att ge Pricken åt istället.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!