8

 

Här sitter Doris, Miffy och Ernst. De tindrar och har så tråkigt att de nästan svimmar.

Men jaha, vad ska vi göra nu då? undrar Miffy otåligt. Här kan vi ju inte sitta fram till jul!?! Om jag hamnar att sitta här i två veckor till så kan det lätt hända att jag tindrar ihjäl mig!

Doris vet inte vad hon ska svara, för att vara riktigt ärlig så tycker hon också att tindrande på heltid lätt blir ansträngande, men det kan hon ju inte säga när hon varit så bestämd tidigare.
Innan hon hinner tänka ut något bra svar så hör hon en liten svag röst högt uppe som säger: "Hur skulle det vara med en julpjäs?"

Alla tre tittar förvånat upp mot en vit nos som dinglar
upp och ner någonstans högt uppe i luften ovanför dem.

– Det
där liknar på nåt vis lite dendär konstiga Pappan som du brukar släpa kring på, påpekar Miffy fundersamt.

Och det gör det, det liknar väldigt mycket en Pappa, fast den här har ingen hatt, utan förkläde och handväska.

– Jag undrar... börjar Doris säga,
men längre kommer hon inte innan Muminmamman piggt och beslutsamt ploppar ner från takkronan. Full av iver börjar hon berätta om den gången då köket var översvämmat och hela familjen blev tvungen att fly och sedan flyttade in på en flytande teater.

Doris och Miffy lyssnar nästan andäktigt
: men åh, en teater! Men förstås! De kan inte förstå att de inte själva kommit att tänka på att de borde grunda en teater!? De ser på varandra och nickar ivrigt: en julpjäs är precis vad som behövs!

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!