24

Det är tidigt på julaftonsmorgon, och långt ute i den stora skogen håller en liten nyligen återförenad rävfamilj just på att börja förbereda sig på att fira jul.

Men klarar ni er alldeles säkert nu då?, undrar Doris.

Ja, ser ni till så att ni inte vilsnar er eller någon kommer och tar er? förmanar Miffy strängt. Vi kan inte hålla på och rädda er PRECIS hela tiden heller. Vi har faktiskt annat att hinna med också!

Båda rävarna nickar lydigt: nej, de ska inte vilsna sig. Och de tänker akta sig mycket noga så att ingen kommer och tar dem.

Muminmamman kramar om Lilla Räv och torkar i smyg bort en tår ur ögonvrån (trots att hon är mycket förtjust i sin son så har hon nämligen alltid önskat sig en dotter att trä små fina snäckhalsband åt). Lilla Räv skuttar upp och ner, anfaller inbillade åkersorkar och jagar sin egen svans: hon är så lycklig att hon inte vet vart hon ska göra av sig själv!



Precis som Doris och Ernst och Miffy vinkar och ska gå därifrån, så kommer Ernst på en sak och stannar till. Han tvekar en sekund och så tassar han tillbaka till Lilla Räv och sätter ner något på marken framför henne.

Varsågod, God jul, den är din! säger han blygt och puffar föremålet mot henne.

LillaRäv tittar på saken och på Ernst och så på den lilla grejen igen.

Åh, säger hon. Så himla fin den är! Hon böjer sig fram och nosar intresserat på den.

Jo, säger Ernst, bara lite bedrövat.

Vad är det? undrar hon nyfiket.

Den lyser! förklarar han, och visar hur man sätter på ficklampan. Och man behöver inga tändstickor eller någonting, den bara lyser av sig själv. Så man inte behöver vara rädd ifall man är ensam.

Ååh, säger Rävflickan igen. Det är den finaste present jag någonsin fått!

Kom nu, säger Doris och drar Ernst i armen. Om vi skyndar oss så lovade tomten komma hit via och plocka upp oss så att vi är framme hos Mommos innan någon hinner vakna!

Himla praktiskt! konstaterar Miffy. För en gångs skulle kommer ingen ens att veta att vi har varit borta! Det är nog för att vi inte ens vilsnade oss i år, vi visste var vi var precis hela tiden. Miffy snurrar på hängselknapparna och ser mycket nöjd ut.

Japp, konstaterar Doris. Det måste verkligen vara första gången!

Gysa säger ingenting: han bara himlar vant med ögonen och myser inombords. Det blev en riktig jul i år också! Precis som han visste hela tiden.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

 önskar Doris, Ernst, Miffy, Muminmamma och Lilla Räv.  

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!