20

Miffy, Ernst och Doris är hemma igen. De har letat efter Gysa precis överallt, men inte hittat honom någonstans. ("För att han kan vara hundramiljoner kilometer bort och promenera runt på havsbottnen!", påminner Miffy oftare än vad någon orkar lyssna.)

– Vi behöver en plan, konstaterar Doris nedslaget. Vi kan inte bara irra på när vi inte vet var vi ska leta, så vi behöver en plan. Hon inser att det antagligen är hon som borde komma på hela planen, men hon är alldeles för trött för att tänka klart.

– Jo, säger Ernst hoppfullt. En plan behöver vi! En bra plan! Jag kan lysa, med min lampa, om det ingår något lysande i dendär
planen? erbjuder han.

– Är den
alls vattentät den där? undrar Miffy skeptiskt. Den ser lite billig ut.


MEN NÄR GYSA INTE LIGGER PÅ HAVSBOTTNEN! skriker Doris och stampar frustrerat med foten så att både Miffy och hennes halvtuggade morot flyger på rygg.

– Nähä, men bra då, jag frågade ju bara, piper Miffy förnärmat medan hon försöker komma på rätt köl igen.

I samma ögonbli
ck knackar det på köksfönstret och när Doris öppnar så kravlar Gysa in på fönsterbrädet.

– Va? säger Doris.

– He
-ej! säger Ernst och viftar glatt på sin lilla svanstipp.

– Men...
, säger Miffy med stora uppspärrade ögon, var det inte väldigtväldigt kallt i vattnet? Var det inte att man nästan svimmade och fötterna blev till isklimpar och lossnade och flöt bort?

Alla börjar förklara hur de har letat efter honom överallt och hur man bara inte får rymma utan att säga till först och bla, bla blaaa, men Gysa har inte tid att lyssna. Han är på ett räddningsuppdrag!

– Tyyyst med er! Jag hinner inte lyssna på ert tjafsande nu! Vi måste befria en kidnappad räv och en massa
andra djur! skriker han.

Alla tystnar. Tjafs? Hur menar han?

Precis i det ögonblicket hörs ett det ett mycket litet och lätt "plopp" och så står Muminmman där och spänner sina allra strängaste mammaögon i Gysa och säger att han måste berätta Precis Allt.

Och Gysa berättar...

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!