19

Nu, tänker Gysa dystert, nu skulle det inte vara så dumt att bli lite upphittad, nu skulle det i själva verket passa riktigt bra, för här har jag nog aldrig tidigare varit!

Det finns så många människor överallt att det är nästan omöjligt att se något och Gysa själv har blivit alldeles solkig och grå. Han drar sig undan den värsta trängseln för att ta igen sig ett tag och försöka orientera sig. När han ligger där och pustar ut och försöker återfå något av sin världsvana attityd så hör han hur någon med gråt i rösten viskar: "Hjälp mej! Snälla, hjälp mig härifrån!"

Gysa tittar uppåt och ser till sin stora bestörtning hur hundratals par ögon är riktade mot honom. Åååh, tänker han, det är nog så här det känns att vara berömd!

– Ehum, säger han, pratar ni med mej?

Alla nickar ivrigt och börjar prata så upprört i mun på varandra att  Gysa inte förstår någonting alls! Han lägger sig ner och himlar med ögonen en stund för att inte bli alltför yr. När han kikar upp igen har alla djuren tystnat och kikar förväntansfullt ner på honom.

– De har kidnappat oss! De har tagit oss till fånga och håller oss inlåsta här! säger så en räv med Mycket Ledsna Ögon.

Oj, säger Gysa (sådär som man säger ibland när man inte alls vet vad man ska säga och det känns som man ändå borde säga nåt.)

 
Och min fina lilla flicka ligger ensam kvar ute i skogen fast hon är så väldigt mörkrädd! snyftar räven och slokar med både svans och morrhår. De andra djuren nickar instämmande: alla har blivit kidnappade ute i skogen och nu sitter de här..

Gysa sväljer djupt och tittar sig omkring. Oj hjälp! Han måste göra något, men vad? Hur ska han som bara är en ensam liten gris kunna befria hundratals tillfångatagna djur? Det hör man ju att det inte går. Han behöver hjälp!

Gysa tänker längtansfullt tillbaka på sin korta skådespelarkarriär, men så bestämmer han sig: hellre hjälte på riktigt än actionhjälte på film! Ye-esbox!

– Vänta här, säger han ivrigt,
gå ingenstans utan vänta här, så hämtar jag Doris!
 

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!