17

Muminmamman får ta i för allt hon orkar för att få Rävflickan upphissad i ljuskronan. Muminpappan bara muttrar och snarkar och vänder sig på sidan. Mamman bäddar ner henne bredvid sin son som snusar fridfullt och sannolikt inte kommer att vakna till förrän slutet av mars någon gång.

Oj, kära nån, tänker mamman oroligt. Vad ska man riktigt ta sig till när nåns mamma har försvunnit och de själva är allt för små för att klara sig på egen hand i skogen? Hon skakar sorgset på huvudet när hon tänker på alla hemskheter som måste ha hänt för att någon ska lämna sitt barn ensamt i en snödriva?


***

Gysa börjar bli riktigt nedslagen. Hur ska han kunna ta sig till Hollywood och bli rik och berömd när han inte har några pengar till vare sig paketporto eller flygbiljett? Han har försökt lifta i flera dagar, men det är ingen som stannar.

Jag borde ha tagit Miffy med mig, suckar han, det behövs nån med tummar när man liftar! Åh, vad allt är komplicerat! Och inte har jag någon agent heller, tänker han uppgivet (för det har han hört att man borde ha), och den enda agent som han känner till är Puppe. Puppe skulle säkert veta vad man borde göra i den här situationen, men han är förstås inte heller här!

Gysa inser att hans filmstjärnekarriär kanske är lite dåligt planerad. Han har plöjt fram genom slasket djupt försjunken i sina egna tankar och inser plötsligt att han vet inte ens riktigt var han är, men när han tittar omkring sig lyser han plötsligt upp. För alldeles framför honom ligger en Riktig Teater!

Ye-esbox, tänker han, Hollywood får lov att vänta, det här är platsen för mig!

 

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!