13

Muminmamman har fiskat upp en ask med tändstickor och en vit, hemstickad halsduk ur sin välfyllda handväska och sedan dukat upp eftermiddagssaft och korvsmörgås och tänt lykta åt en hungrig och mörkrädd rävunge. För i Mammans värld är allt genast lite mindre farligt och hotfullt när teservisen står framdukad och om det är något som hon behärskar riktigt extra bra så är det att truga smörgås i ledsna barn.

De sitter där och tuggar under tystnad när en självlysande Lussekatt plötsligt skrider förbi på stora, mjuka ljudlösa tassar. Den ser högtidlig och väldigt betydelsefull ut, sådär som Lussekatter lätt gör
, men när den får syn på dem så stannar den till och nickar vänligt och tar försiktigt emot den korvbit som mamman erbjuder den.

– Åh, säger Rävflickan längtansfullt. Titta! Den har lampor över hela sig, så fint! Då behöver man aldrig oroa sig för mörker och uggleögon.

– Nej, det är sant, medger Muminmamman. Men å andra sidan kan man heller aldrig gå längre
än vad ens skarvsladd räcker.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!