12

– Hm, jahapp, få se nu. Om inte Muminmamman är här får vi försöka tänka ut det här själva, säger Doris och försöker sammanfatta.

Hittills har vi alltså två prinsessor - en elak som vaktar jesusbarnet och kniper honom om han bräker för att han blandar bort sig och tror att han egentligen kanske är ett får - och så en snäll prinsessa som mest bara tindrar och är söt. Och så finns det en herde som lyser med ficklampa och vaktar både fåret och den första prinsessan så att hon inte kniper jesusbarnet om han är alldeles tyst och snäll och inte bräker.

– Varför ska alla vakta mej just?, muttrar Gysa. Det verkar inte rättvist.

– Ja, och så finns det min pappa Kungen som stoppar alla morotstjyvande får och andra skurkar i fängelset, påminner Miffy strängt, men det är nästan svårt att höra vad hon äger för hon tuggar så intensivt att morotsfliset bara yr.

– Det är en väldigt komplicerad pjäs det här, påpekar Ernst försynt. Jag tycker den verkar lite rörig
?

Och så tomtar! Det måste ju finnas tomtar om det en gång är en julpjäs, avbryter Miffy. Tomten som kommer och ger jesusbarnet och prinsessorna en massa fina julklappar!

Alla håller med - klart det finns tomtar i en julpjäs, det hör man ju lång väg! -  och Doris antecknar så hon får kramp i tassen: kungar och tomtar och...

Det är ganska så ansträngande att driva en teater, särskilt när man måste sköta precis allt själv, tänker Doris. Undrar vart Muminmamman riktigt tog vägen, hon var ju här alldeles nyss? Konstigt är vad det är!

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!