11

Muminmamman har dragit sig undan sin vilda och smått kaotiska julpjäs för att få lite lugn och ro och vila tassarna lite. Hon ställer försiktigt ifrån sig handväskan, breder ut sitt randiga förkläde och slår sig ner. Teserviser har nämligen den tråkiga egenskapen att de gör en handväska oväntat tung och svårhanterlig.

Hon har redan börjat ångra sin nypåtagna regissörsroll
: hon hade ju totalt glömt bort att sådana där skådespelare är så förskräckligt temperamentsfulla och oberäkneliga. Det är så här det alltid går när man blir impulsiv och lämnar sin syltkällare för att bli inblandad i teatrar!

– Kära nån, säger hon tyst för sig själv. Mumintroll borde verkligen sova om vintrarna och inte vara i farten och ställa till det för sig. Jag borde nog ha hållit tyst, jag borde ha insett hur krångligt och mycket stök det alltid blir när det är teater! Jag tänkte bara inte på det, utan trodde bara att det skulle vara trevligt med en liten pjäs där det bjuds på pepparkakor och saft i pausen. Men det här förstår jag inte ens riktigt vad det ska föreställa att vara för pjäs: jag tycker bestämt att den traditionella julkrubban brukar vara mer stillsam och stämningsfull och mindre folk som springer runt och skriker och knips. Och hela den här polisdelen minns jag
inte alls! Muminmamman försöker komma ihåg om det verkligen ingick någon slags detektivhistoria i det traditionella julspelet, men hon är alldeles för trött och förvirrad för att riktigt kunna minnas.

Medan hon sitter där och funderar på om det finns något sätt att ta sig ur hela det här teaterprojektet utan att göra ungdomarna ledsna och besvikna, så hör hon hur det prasslar i buskarna och en liten räv sticker fram sin spetsiga nos
.

Har du sett till en Mamma? Min har försvunnit och den här eländiga lyktan har slocknat igen och nu är det alldeles mörkt!

Den lilla rävflickan ser
trött och ynklig ut.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!