9

Gysa sitter och ser ut över den mörka åkern och spanar misstroget efter flygplan och tomteslädar. Fastän han i vanliga fall är en ganska modig liten gris så kan det inte hjälpas att han nu känner sig lite orolig fast han inte vill låtsas om det. Ända sedan den där dagen då de bakade julkakorna så har han funderat över det där som Miffy sa: att det nog inte blir någon jul för att de har flyttat och allt nu är så annorlunda jämfört med vad det brukar vara. Att Tomten kanske inte hittar dem?! Att julen kanske blev kvar på förra stället. Gysa skäms. Han såg ju själv till att ingen glömdes bort utan att alla kom sig med i flyttkorgen och sen satt han där överst och spanade uppmärksamt så att ingen skulle komma bort eller trilla ur under resan. MEN HAN KOM NU ALDRIG ATT TÄNKA PÅ JULEN! Han förstod inte att man borde se till att få med julen också, han tänkte aldrig ens på julen och även om han hade tänkt så hade han säkert trott att julen... följer med ...av sig själv.

– Just så! muttrar han självkritiskt. Och jag som är Hjulens Hjälte och har diplom över julräddning och allt och så glömmer jag julen efter mej!?

– Ja, precis, piper Miffy (hon är som vanligt nöjd när något misstag har etablerats som någon annans), det borde du verkligen ha tänkt på. Lite dumt av dej att glömma bort att vi vill ha jul här på nya stället också. Hon biter av en morotsbit och får sedan en idé.

– Men hördu, säger hon, kan vi inte hämta den då? Vi går dit och så knackar vi på och när de öppnar så säger vi "Hej. Vi är bara här för att hämta vår julstämning som vi glömde" och så får vi den och så blir allt bra.

– Jaa-aa, kanske, svarar Gysa, lite tveksamt. Men hur vet vi hur den ser ut? Hur kan vi vara säkra på att vi verkligen har den?

– Näh, det förstås, erkänner Miffy, säker kan man ju inte vara. Men månne vi inte känner det på oss när vi har den. Och jag tror att man kan utgå från att den är liten och grön.

– Är du säker? undrar Gysa storögt förvånat. Du tror att julstämningen är liten och grön och att den glömdes på gamla stället?

Men Miffy svarar inte, hon tuggar och smaskar så att morotsfliset yr kring henne och hon inte kan prata. Hon nickar bara världsvant.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!