15

Doris smäller bestämt igen ytterdörren efter sig och drar ett djupt andetag. I axelremsväskan har hon Gysa, som lyckligt fnissar så hela han skakar.

– Same old, same old, muttrar hon småsurt. Ut i slasket igen Nåmen förstås!!! Nog är det nu konstigt?!? Det som jag bara inte fattar är hur Miffy, av alla, gav sig av utan morotssäcken? Man brukar vanligtvis inte få henne att röra sig en meter utan att hon gnäller om den där sakrans påsen... Då när jag bar på den så sku den förstås alltid vara med, men nu när hon är ute själv så far hon och är borta i flera dar och lämnar den efter sig sådär hejbara! Och sen hamnar jag att fara efter henne och så får jag ändå släpa på den. Förstås!

– Komihågsen att det är ditt fel om de redan har svultit ihjäl för att de inte haft nån mat eller om de har blivit påkörda så att de ser ut som små slaskiga disktrasor, piper Gysa upprymt inifrån sin väska.

Doris skakar ut honom så att han faller till marken med ett förvånat "squeek!"

– Ska du vara såndär så får du gå själv!

Då ber Gysa så väldigt mycket om ursäkt och ser ödmjuk och söt ut tills Doris motvilligt stuvar in honom igen.

– Vart tror du att de har tagit vägen då?, undrar Doris uppgivet.


 

– Åh, ehu, dethär... säger Gysa. Jag tror att de är på gamla stället och hämtar hem julstämningen. Den är visst liten och grön och behövs för att Tomten ska hitta en när man bor på nytt ställe och så  att det ska bli jul och sådär, du vet... Gysa avslutar lite vagt, för att det inte ska bli tal om vems fel det riktigt är att hela julstämningen blev efter.

Doris fiskar pånytt upp Gysa ur väskan och skakar honom upp och ner ett par, tre gånger så han blir alldeles vimmelkantig...

– Du är konstig idag, säger hon, är du säker på att du inte är trasig på nåt vis?

Gysa vet inte vad han ska svara för att inte bli omruskad en tredje gång inom loppet av en minut så han visslar lite osäkert.

– Alltså, hur då menar du - liten och grön?!? Vad pratar du om??? skriker Doris, som nu är så frustrerad att hon hoppar upp och ner.

Och Gysa förklarar:

...hur de flyttade?

Doris nickar.

...hur det inte riktigt känns som jul på samma sätt, inte liksom som om det är på riktigt?

Doris nickar igen.

...och hur Doris själv sa att kanske julstämningen blev kvar på andra stället?

Doris nickar motvilligt ytterligare en gång.

... ja, och hur jag och Miffy pratade om att man kanske borde gå  hämta den och Miffy sa att den är liten och grön och vi var alldeles nästan på väg, men sen somnade jag...

Doris skakar vildsint på huvudet så öronen slänger som stora propellrar och Gysa ser plötsligt mycket generad ut, ingen riktig hjälte tycker om att avslöja att han somnade just när det började dra ihop sig.

– Nej, nej, nej! Det var där det blev fel! Fattar du inte att de där två inte kan yra runt i världen alldeles ensamma och leta efter nån julstämning som de dessutom tror är liten och grön...! Åååh!!!

– Hur ser den ut då? undrar Gysa nyfiket.

– Men åååh, säger Doris igen. Den ser inte ut på nåt visst vis, den är ju stämning, den bara är...

– Jaha, svarar Gysa. Så dumt. Det gör det nog bara ännu krågligare, för de söker nog nåt... ja,  du vet...

Litet och grönt... suckar Doris. Jo, jag vet. De sitter nog där på nån sten nånstans och trycker i sig kritor för brinnkära livet och tycker de är så himla fiffiga.

 

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!