13

Alltmedan Lusse-Katten stampar myndigt med tunga fjät runt gård och stuva och Gysa och många andra ännu sover djupt och drömmer förvirrade drömmar med vingesus, så kan man, om man tittar riktigt noga, se en halvstor brun hund och en liten vit kanin med snickarbyxor (och tummar!) smyga sig iväg genom mörkret och försvinna bakom häcken. 

***

Muminpappan ser däremot fullt med ljusklara hägringar. Fast han vet inte, det faktum att hans situation plötsligt ser lite ljusare ut kan också bero på den snöblindhet som lätt infinner sig hos den som tumlar runt längst framme på en snöplog. Det är inte något som alla förmår att uppskatta, det inser han. Han är inte ens riktigt säker på hur han själv förhåller sig i frågan.

Nåja, tänker Pappan lakoniskt, det är kanske inte så bekvämt eller värdigt eller glamoröst, men det är onekligen ett väldigt snabbt sätt att resa. Och Pappan har alltid tyckt om att se sig som en praktisk och handlingens man.

Visserligen har Pappan själv i det här fallet inte haft så mycket att säga till om, varken gällande på- eller avstigning - han gick bara där på sin vägkant djupt försjunken i tankarna när han plötsligt bara föstes med - och nu susar han tills vidare hjälplöst fram genom världen.

Mot okända mål! utropar Pappan med motvillig förtjusning. Sen håller han tyst, det är nämligen inte bra att prata så mycket när man åker snöplog.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!