1O

Det är också kring denna tid som pingvinen Kim alltid arrangerar sin årligen återkommande och vid det här laget tämligen berömda lillajulfest. Kim, som numera börjar vara till åren kommen, för vanligtvis en ganska stillsam och meditativ tillvaro, men en gång om året livar han upp och bjuder in alla sina vänner och några helt obekanta på årets roligaste julkalas med glögg och pepparkakor och allt annat som hör julen till. Som nötter. Och russin. Och morötter. Och rå fisk! Kim själv är extra förtjust i rå fisk. Men vissa, mer oflexibla, gäster infinner sig alltid iklädd gröna snickarbyxor och vägrar bestämt att äta något annat än just morötter.

I år är festen något mer dämpad än vanligt. Glöggen är god, mandlarna flyger kring rummet som små projektiler när de blir spottade och russinen är kladdiga och och fastnar utmärkt bra på tapeten när man vill göra roliga gubbar och mönster - det BORDE alltså vara det perfekta kalaset och Kim själv gör sitt bästa för att roa sina gäster genom att hänga upp och ner och tjoa: "HO-HO-HO finns här några snälla barn" med sin allra bullrigaste basröst. Men flera av gästerna verkar ändå lite tysta och fundersamma. Särskilt Doris och det att just Doris är tyst och fundersam är aldrig bra, det vet Kim av erfarenhet. Så han tar han i allt vad han orkar och ska bara HO-HO-HO:a lite extra för hennes skull. Men tyvärr är det inte alldeles oproblematiskt att hänga med huvudet neråt och samtidigt både äta småfisk och tjoa. Det glättiga tjoandet övergår lätt i en alltmer panikslagen hostattack som följs av att man lätt förlägen hostar upp söndermanglad småfisk på någon av sina gäster

Doris tittar på honom med en lätt prövad min. Tänk att vuxna aldrig kan ta något på allvar utan bara tror att allt blir bra för att man hänger upp och ner och spottar fisk på folk! OM det bara var så enkelt! De skulle bara veta allt som kan gå fel med julen. Det är egentligen ett under att det alls blir jul...nånsin! Hon låter blicken svepa vidare över sina vänner: Miffy ser nöjd ut, hon har just lagt beslag på en helt ny och opåbörjad morot som är nästan lika hög som henne själv, men Gysa ligger och mumlar för sig själv och ser misstänkt mycket ut som om han planerar något skumt. Nåja, det kanske inte blir någon riktig jul eller julstämning i år, men åtminstone ska ingen smyga iväg och tappa bort sig. Vi ska sitta här tillsammans och ha det eländigt, tänker Doris dramatiskt. Bäst att jag håller ögonen på de där två, Miffy är alldeles vild och oberäknelig på det hela taget och Gysa vill alltid göra något hjältemodigt den här tiden på året, så honom vet man aldrig heller riktigt var man har.

– Tur att jag åtminstone alltid är förståndig! utbrister Doris högt. Alla stirrar på henne som om hon just hade sagt något väldigt, väldigt konstigt.

 

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!