9

Det är återigen dags för Pingvinen Kims årliga lillajulfest. Den brukar alltid vara en mycket trevlig tillställning och som vanligt är alla där. Också Doris och Gysa, fast något är lite konstigt och annorlunda i år. Doris är blek och tyst och ser mest ledsen ut, medan Gysa är alldeles ovanligt upprymd och kan inte sitta stilla alls utan skuttar och svävar och fladdrar än hit och än dit.

Hördu Doris, säger Gysa med ett oskyldigt tonfall. Har det liksom kommit nån post till någon av oss på sista tiden? Som liksom julkort, kanske, eller fast några brev i kuvert eller så?

Varför undrar du en sån sak, fräser Doris. Du brukar väl aldrig få några brev?

Nä, det förstås, medger Gysa, men jag tänkte att om någon annan... kanske du eller någon, vem som helst, skulle ha fått någon post – som ett brev eller något – nu när det snart är jul brukar man ju skicka post och…

NEJNEJNEJ, skriker Doris. Ingen har fått några brev, var tyst nu annars kanske jag klottar glögg på dig. Alldeles i misstag. Så att du blir slaskig och smutsig och knorren krymper.

Gysa drar sig sårat undan och tuggar fundersamt på en mandel eller kanske sjutton. Det var ju en så perfekt slug plan. Hur kan den inte ha fungerat? Nog borde ju brevet ha kommit fram vid det här laget.

Kan någon tjuv ha knyckt Gysas brev? Det var just typiskt, tänker Gysa harmset, att de skulle behöva tjyva bort just mitt brev när det finns så många brev i världen.

Just när Gysa och Doris sitter och tjurar var och en på sitt håll och festvärden själv är fullt upptagen med att stå på ett ben och se hur många russin han samtidigt kan balansera på sin breda näbb så dyker Miffy upp.

Vad du är sen, fräser Doris. Du är ju alltid sen…!

Jaja, och du är alltid så petig, svarar Miffy lite överlägset.Jag har NYHETER. Stora nyheter, faktiskt. Vi har fått ett brev! Det är till oss alla tre och matte hittade det i sin stövel och gav det åt mig. Antagligen för att hon vet att det är bara jag som har tummar här.

Mycket nöjd med sig själv drar Miffy upp ett väldigt skrynkligt brev ur hängselbyxorna och viftar malligt med det framför Doris och Gysa. Doris bleknar och Gysa skriker ett litet belåtet grisskrik (det låter ungefär så här: squeeek).

Miffy läser mödosamt upp brevet när hon är klar tittar hon misstroget på Doris och Gysa och piper:

Men, nu har dom där renarna vilsnat sig också! Alla bara vilsnar sig om jag inte är med - är det inte nästan lite konstigt, tycker ni? Hon rynkar pannan och läser igenom brevet ännu en gång. Doris tittar envist ner i marken och låtsas inte om att Gysa nu studsar upp och ner ännu mer exalterat än vanligt.

Kanske vi… börjar Gysa.

Neej, stampar Doris, vi ska INTE åka dit, varken till Lappland eller Teneriffa eller Tyskland någonstans alls! Vi ska bara stanna här. Så det så!

Gysa slokar med hela sig och säger ingenting, men Miffy ser bara finurlig ut.

- Oj så tokigt, här får man ju inte klicka än!