22

Men kanske ingen märker någon skillnad? Förslår Miffy. Kanske vi ändå kan ordna någon slags jul. Om vi lyckas bygga julklappsmaskinen i tid och människorna får sina paket, så kanske ingen märker att något är galet… Vi kanske kan be Puppe att vara jultomte, han är ju sådär lite passlig, lurvig och grådaskig och sådär, …fast ganska mycket kortare förstås. Tror ni det skulle gå? piper Miffy ivrigt.

Men det är inte samma sak! Fräser Doris ilsket. Hur ska det kunna bli någon riktig jul utan julängel och tomte? Det är ju Tomten och Julängeln som är det viktiga, hur ska man bara kunna låtsas att det är jul på riktigt bara för att det finns paket om inte de finns? Och hur skulle någon kunna låtsas att han är Tomten, det är ju hur dumt som helst!

Miffy och Gysa instämmer. Nä, det är nog inte samma sak. Man kan inte låtsas att Julen finns om den en gång har blivit arg och gått och gömt sig. Det är helt enkelt inte samma sak, det är det inte…

Alla tystnar och Doris sparkar uppgivet i snön framför sig. Hon vet inte om någonsin tidigare har varit så här ledsen och uppgiven. Hon kikar bort mot Gysa som igen ligger helt apatiskt på rygg i snön, alldeles tillintetgjord av samvetskval. Han kan bara inte förstå hur det kunde gå så här. Han ville ju bara väl och så blev Julen så här arg. Istället för att vara julens hjälte så kommer han nu att bli ihågkommen som Gysa Juldödaren. Stora blöta tårar börjar droppa ner länga hans sammetsluddiga kinder, ingen vet för hur mångte gången under det senaste dygnet. Gysa önskar att han var osynlig och försvunnen så att folk inte skulle behöva se honom och vara arga. Snyftande tar han sig samman; han kränger av sig hängselbyxorna i mörkgrön filt han fick låna av Miffy och hänger prydligt upp dem på en liten gren så att de inte ska bli smutsiga och sen börjar han långsamt hasa sig iväg. Ingen märker hur en ledsen liten grisknorr slinker bakom knuten och försvinner i mörkret...

- Oj så tokigt, här får man ju inte klicka än!