17

Det är en vecka kvar till jul och hela den alternativa tomteverkstan med Lucia, Julängel, Julgris – fast utan äpple – tomtar och renar har liftat upp till Lappland i bagageluckan på en buss tillsammans med 37 väskor och ganska många par skidor. Småtomtarna roade sig glatt och förnöjsamt med att packa om folks väskor och låta dem byta saker med varandra för att därigenom skapa överraskningar och julstämning. Men för Gysa var det en lång och obekväm resa där han låg i tretton timmar ovanpå stavarna till ett par slalomskidor tyngd av sitt dåliga samvete och 2,7 kg morötter. Han oroade sig lite för framkomsten – vad skulle Miffy och Doris säga när de kom fram till Lappland och tomteverkstan och konstaterade att allt var som vanligt och helt under kontroll? Och att hela den Stora Julkatastrofen var något som Gysa hittat på för att få åka ut på hjältemodiga äventyr. Han suckar djupt och det går rysningar genom hela honom ända ner i den stelfrusna tippen när han tänker på hur arg Doris skulle bli. Han har ju egentligen tänkt berätta i flera dagar redan, men det har aldrig riktigt blivit av och nu är de redan framme i Lappland. Han kikar fundersamt på Miffy som sitter några meter längre upp i sina nya julängelvingar och tålmodigt försöker förklara för sina nya renar vad deras uppgift egentligen går ut på: att liksom springa i luften med en stor vagn efter. Renarna ser mycket skeptiska ut. Han är just på väg att sucka djupt ännu en gång när Doris ganska hårdhänt puffar till honom i sidan

 Hördu, Gysa, säger hon uppfordrande, vad ska vi riktigt göra nu då? Den där malliga julängeln tror att allt kommer att ordna sig, men hur ska vi ha några julklappar att dela ut om julklappsmaskinen är sönder och inte ens Tomten vet vad som borde göras?

- Oj så tokigt, här får man ju inte klicka än!