16

Tror du Miffy redan är i Lappland?, undrar Doris. Gysa vet inte, han har bara varit i Lappland en gång vad han minns och då åkte han som postpaket så han såg inte så mycket av den resan. Men den var lång och obekväm.

 – Kanske, men det är nog ganska långt om man promenerar, det tar nog en stund att gå.

 – Jag tror kanske att det är för långt att gå, jag tror att man får gå tills frottén är alldeles trasig och fransar sig och ändå har man inte kommit längre än till Tyskland eller så, eller allra längst till Mommos, konstaterar Doris nedstämt.

 – Ojdå, är det så långt, undrar Gysa imponerat. Han tittar ner på sin egen mage som visserligen är stelfrusen och ganska smutsig efter att ha blivit dragen i snön, men ännu alldeles slät och fin och utan det minsta lilla fransande. Lappland är så långt borta att ens tyg går sönder? Han riktigt ryser vid tanken. Nä då är hon kanske inte där riktigt ännu. Men vart kan hon då ha tagit vägen, tror du?

 
 Ja, säg det, Miffy är liksom inte så van att vara ute och resa ensam, så jag tror att hon kan vara nästan var som helst. Doris ser sig fundersamt omkring och försöker tänka efter vart en liten kanin med gröna snickarbyxor riktigt kan ha tagit vägen? Och plötsligt ser hon någon som ser besynnerligt bekant ut. Det är ju Miffy och lussekatten Mimmi och Urban? Och en hel hop med andra smådjur. Doris rycker till sig sin gris så att han oink:ar till i rena förskräckelsen och hon rusar fram. Gysa följer en bit efter; …padum, padum

 – Men där är du ju?!? Men vad håller ni riktigt på med???

 – Det ser du väl? Jag och mina renar och lite blandade småtomtar äter hamburgerare och sånt. Det är gott! Lite som morötter, liksom.

Miffy presenterar sina renar (som ser vagt bekanta ut, tycker Doris) och sina småtomtar och förklarar sin plan: hur hon ska åka till Lappland och sätta upp en alternativ tomteverkstad istället för den gamla som fungerar så dåligt. Du kan få följa med om du vill, du kan få vara Lucia, om du vill? Doris är lite motvilligt imponerad över tanken på att Miffy frivilligt skulle låta Doris få vara Lucia, men hon är ännu lite misstänksam och frågar Miffy vad hon själv i så fall hade tänkt vara?

 – Åååh, jag tänkte att kanske Julängeln, jag tycker att det skulle passa bäst så, svarar Miffy och klipper lite förläget med öronen,

 – Men du kan väl inte vara julängel heller, påpekar Gysa, så måste man vara snäll och så får man ha inte ha gröna filtbyxor. Jag då, vad ska jag vara? Jag kan också vara någon – någon betydelsefull, kanske?

 – Du passar nog bäst som julgris trots alls, svarar Miffy tjurigt. Med äpple i munnen. Förresten Doris, har du med dig några pengar? Vi sa att du är vår storasyster och att du kommer och betalar för allt det här. Hon gestikulerar vagt mot högen av tomma hamburgarlådor och påsar.

- Oj så tokigt, här får man ju inte klicka än!