15

Allt blir så mycket trevligare med lite sällskap, tänker Miffy när hon knuffar sina motsträviga renar framför sig i snöslasket. Det är lättare också när man följs åt och kan hjälpas åt med att bära varandras saker.

 – Öh, muttrar den längre renen. Hur länge ska just jag måsta bära på de här äckliga grönsakerna? Jag tycker inte om grönsaker, jag vill ha HAMBURGERARE, många, många hamburgerare, fast utan ketchup och lök.

 – Hamburgare, det heter hamburgare, rättar Miffy. Vi ska inte ha några hamburgare, vi har inte tid med hamburgare, och du är förresten en ren, så du äter bara gamla sega kvistar och mossa och sånt.

Både Lucia och Stjärnkatten tvärstannar och tittar förvånat på varandra.

 – Öh, äter vi mossa? undrar Urban Stjärnkatt.

 – Det tror jag inte, svarar Lucia. Vi är katter, vi äter bitar i sås och whiskastorrfoder och räkor och majonnäs. Och pepparkakor och äppelsaft.

 – Och hamburgerare, inflikar Urban och nickar uppmuntrande mot den trögtänkta Miffy. Mossa! Har man hört något så dumt?! Vad hände förresten med de som var renar före oss?

Åh, jag vet inte så noga, jag tror de var olydiga och gick och vilsnade sig och nu står de någonstans ute i skogen och skäms, svarar Miffy lite svävande.

 
Det kan ha varit för att någon envisades med att de skulle äta mossa och gamla kvistar, säger Lucian och ler vänt och ljuvt och fladdrar med sina långa ögonfransar.

Miffy blänger misstänksamt på henne men bestämmer sig för att låtsas som om hon inte hör. Hon har varken tid eller pengar att köpa hamburgare åt sina renar nu just, hon måste planera julen. Jag hoppas att två renar är tillräckligt, funderar hon, det är så väldigt jobbigt med just renar. Så vad behöver man mer då? Tomtar, var det...

- Oj så tokigt, här får man ju inte klicka än!