11

Här är Miffy ute på sin årliga julräddarexpedition. Den stora skillnaden är att i år är hon ute alldeles på egen hand. Det är en enkaninsexpedition, vilket är väldigt annorlunda jämfört med om man är t.ex. två kaniner och säg en liten gris. Till en början intalade hon sig själv att det nog är bättre så här: ingen annan som äter av ens morötter, ingen som säger åt en att vara tyst när man försöker berätta något viktigt, och ingen som lurar iväg en på helt fel spår så att man hamnar helt galet. Och tänk vad alla kommer att bli stolta över mig när jag har räddat julen helt på egen hand, tänker Miffy. Varken Doris eller Gysa verkade ta jultomtens brev på allvar utan de började bara gräla på varandra, så Miffy hämtade stora morotsäcken ur kylskåpet och smög sig ut tidigt på morgonen innan någon annan hade vaknat. Hon har gått hela dagen och börjar bli ganska trött i fötterna.

Nu när det börjar bli kväll så ångrar hon sig lite, kanske man ändå borde ha fått Doris att följa med eller åtminstone Gysa: en ensam kanin ute i världen på egen hand, är väldigt lite. Kaniner är så mycket bättre om de är flera, inser hon. Man kan turas om att bära tunga saker (som morotssäckar) och knuffa på varandra om man måste ta sig upp nånstans högt (som trottoarkanter) och ta hand om och trösta varandra när det blir mörkt och otäckt.

 – Och rädda varandra när man vilsnas,  tillägger hon högt för sig själv. Man tänker inte alltid på hur mycket svårare det blir att rädda julen när man inte vet var man är någonstans. Mitt i allt är man någonstans där man inte alls borde vara och så förstörs julen någon helt annanstans. Sådana här saker är alltid mer komplicerade än de först verkar. Miffy blir så yr av alla tankar som virvlar omkring i huvudet att hon blir tvungen att sätta sig ner ett tag för att vila och samla sig och äta lite morötter. Jag undrar om någon har märkt att jag är borta ens eller om de helt har glömt bort att jag finns, så typiskt om de har glömt mig, men de minns nästan inget alls, tänker hon innan hon kurar ihop sig och somnar i en tom pappkartong.

- Oj så tokigt, här får man ju inte klicka än!