6

– Och varför är du så löjligt glad då, undrar Doris. Det kan nog bra hända att dom äter upp dig i år. Med sillsallad och plommon. Hur äckligt som helst blir det.

Men Gysa bryr sig inte. Han minns hur skräckslagen han var ifjol vid den här tiden när han för först gången hörde om julen och om hur människor gör smågrisar till skinkor och sedan äter upp dom. Men nu vet han att det inte är så, och han fnissar nöjt åt hur fånig han var då som blev så rädd och tänker på hur roligt det ska bli med jul i år.

– Förresten, säger Doris. Har du hört det där om hur människorna på radion säger att det inte finns nån jultomte. Hur kan dom säga så, vi har ju sett honom, det är väl klart att han finns! Hon låter både mycket förgrymmad och samtidigt ganska så småflicksängslig, så Gysa blir riktigt tvungen att krypa fram ur blandade hopen.

– Dom skojar bara, försöker han lugna. Det är som med det där om skinkan, det är bara ljug...

 

- FUSK! säger doris