5

Precis när hon sitter där och funderar över om det alls är nån vits med att packa för mommoresa i år, om det ändå ska vara på det här viset, så vänds hennes prydligt färgkoordinerade hopar upp och ner av något litet och rosa som studsar upp och ner och fram och tillbaka och som det inte är nån ordning alls på…

Hördu! säger Doris och blänger lite strängt. Du kan inte sitta där i mörkrosa hopen, du är alldeles för ljus. Du borde vara i ljusrosa hopen, eller allra helst förstås inte alls hoppa i min packning.

Men Gysa är alldeles för ivrig för att ta åt sig, han studsar upp och ner i mörkrosa hopen, och leviterar en lång stund i luften innan han slutligen gör en störtdykning ner i blandade hopen så att bara knorren syns. Hela tiden nynnar han högt och falskt: ”Små grisarna, små grisarna är lustiga att se…”

Grodor, ska det vara, suckar Doris, du sjunger ju fel.


 

- FUSK! säger doris