19

Alla småtomtarna i tomteverkstaden blir jätteförvånade när de packar upp paketet med Miffy och Gysa i. Miffy ser sig oroligt omkring för att försäkra sig om att morotspåsen också kommit fram. Det har den, men den ser misstänkt tom och ynklig ut och hon blänger lite på tomtenissarna, så där för säkerhets skull. Gysa förklarar ivrigt och med många stolta skutt och stor inlevelse deras historia och om hur Doris hade hört om att Tomten kanske inte skulle finnas och nu är hon försvunnen och skulle behöva räddas. Fast problemet är ju förstås att de inte vet var hon är.

– Hon brukar vilsnas om man inte vaktar på henne, förklarar Miffy. Det är det som är det dumma. Och nu glömde hon att säga åt mig att hon skulle försvinna, annars skulle jag ha farit med då hade jag nog hittat henne för länge sedan. Men när jag alltid bara glöms… Det är också en sak som är dum…

Tomtenissarna skakar på huvudet; det där om att de inte skulle finnas har de hört så många gånger nu, men de tycker det är lika besynnerligt varenda gång. Hur skulle de inte finnas? Varifrån skulle alla klapparna då komma? Människor är så konstiga, säger de och ruskar på sina små tomtehuvuden, fram och tillbaka, så att Gysa blir alldeles snurrig.

– Ye-esbox, och ni skulle veta vad jag fick höra ifjol! avbryter Gysa. Att de skulle liksom Äta Grisar – har ni hört nåt så dumt? – de skulle visst vara extra glupska efter knorrarna, dessutom. Är det inte det fånigaste ni har hört?

- FUSK! säger doris