13

Det är lucia och Lussekatterna vadar fram genom snön med gloriorna skavandes mot öron och ögonbrynsmorrhåren.

– Vad ni ser på nåt sätt fåniga ut, säger Doris, fast ändå på ett ganska snällt sätt. Jag känner en katt som ser ut precis som du och hon brukar också ha ett sånt där skynke på sig. Hon är ganska viktig med det och påstår det är högtidligt och fint, men jag tycker att det lite liknar ett lakan och den där tiaran är nu inte så himla speciell heller.
 
Doris lutar sig fram och visar sin egen tiara, som är mycket, mycket finare, men lussekatten bara fräser lite svagt och skrider iväg åt andra hållet.

– Är du färdig snart, undrar Doris otåligt. Hon har redan väntat hur länge som helst på att pappan ska bli klar, men han hittar hela tiden på nya saker som behöver göras av just en pappa och just idag.

– Det var ju jag som hade ett viktigt ärende, du skulle ju bara visa vägen och nu håller du bara på med dina dumma pappasaker så vi aldrig hinner fråga presidenten om det finns nån tomte och sen blir det jul och allt är för sent och ingen får nån jul eller några klappar för att du ska hålla på och fåna dig här…

- FUSK! säger doris