11

– Ursäktaförlåtsåmycket, säger Doris, du var i vägen och så liten och vit att du inte riktigt syntes. Åtminstone inte bra, och om man kisar så syns du nästan inte alls.

– Vid min svans, suckar muminpappan överdrivet teatraliskt (han är själv riktigt nöjd med sin prestation), det här var då den oroligaste vintersömn jag har varit med om. Jag hade bara just lyckats somna om och så faller det en rosafärgad Mårra från skyn… Brinner det någonstans eller vad är det riktigt fråga om?

– Jag är Doris, säger Doris. Hej bara! Jag har inte riktigt tid att prata så mycket nu för jag ska iväg och träffa presidenten. Int´ råkar du veta var hon bor? Jag hoppas att det inte är på nordpolen för dit är det så sakrans långt!

Och som tur var så råkade Muminpappan veta, på ett äkta pappavis! Han berrättar ivrigt hur hon nämligen har sitt hus alldeles nära där Muminpappan själv har sitt sommarhus. En mycket vacker och naturskön plats, förklarar han. Med en brygga där man kan förtöja båten och en liten berså att dricka saft i …

-Så bra, utbrister Doris nöjt, då får du följa med och visa vägen.

Och eftersom han i vanliga fall alltid sover så här års, tyckte Muminpappan att det lät mycket lockande att för en gångs skull få se sitt älskade hus på vintern.

– Jag kan passa på att kontrollera att presenningen ligger kvar över båten och sopa upp den lilla gången fram till lusthuset, utbrast han upprymt, men mycket längre kom han inte i sina funderingar innan Doris resolut stoppade ner honom i handväskan, så det bara var det översta av hatten som stack upp.

– Kom så går vi!

- FUSK! säger doris