1

– Det var en gång en mörk och stormig natt…, diktar Muminpappan gravallvarligt medan han förnöjsamt krafsar sig på den tallbarrsfyllda magen. Han ligger i sin säng med täcket uppdraget till hakan och hatten nerdragen över öronen. Det är den första natten i december och både Muminmamman och Mumin sover djupt och det rycker i nosarna när de drömmer om lagom farliga äventyr och om saftkalas på verandan med jordgubbstårta och den blåmönstrade finservisen och där man får ta precis hur mycket man vill.

Det är bara pappan som är vaken. Han har aldrig förr varit vaken någon vinter och världen ter sig plötsligt stor och ovan och man vet aldrig vad för någon Farlighet som ligger och lurpassar. Vinter-farligheterna är helt olika de som finns på sommaren, liksom mycket mörkare, tänker han för sig själv, det är därför vi sover vintersömn. Och han fantiserar förtjust ihop situationer som kräver hjältemod – dramatiska skeppsbrott, pinande snöstormar och argsinta laviner – naturligtvis med sig själv i huvudrollen, ända tills han belåtet somnar om igen…

- FUSK! säger doris