12

Fast Gysa var så triumferande för bara en liten stund sen så känner han sig ganska liten och förvirrad nu. Han har studsat ner för en massa trappor – ibland med knorren först och ibland med huvudet först, lite beroende på hur det blev. Huvudet är sämre, man ser så dåligt vart man är på väg då. Slutligen hade han studsat hela vägen fram till ytterdörren och när tidningsfarbrorn kom, smet han ut i stora världen.

- Ye-esbox, tänker Gysa och försökte känna sig kaxig, nu får de äta nån annan! Jag flyttar härifrån! Men vart? Han funderar och funderar och sen, plötsligt kommer han på den naturliga lösningen: han ska gå till Moster! Moster är världens snällaste och hon skulle nog inte äta upp mig.

Betydligt mera upprymd och hoppfull än för en stund sedan tumlar han vidare på jakt efter sin snälla moster som ska rädda honom från julbordet. Det går inte speciellt snabbt för snön är djup och Gysa har väldigt korta ben. Människorna är farliga, så dem håller han sig undan. Hundarna ser också farliga ut så dem håller han sig också undan. Bilar vet han inget om, men för säkerhets skull gömmer han sig för dem också.

- FUSK! säger doris