18

Efter att ha plöjt igenom den ena second hand-butiken efter den andra i förhoppningen att Miffys byxor ändå skulle ha råkat dyka upp till försäljning någonstans på närmare håll, så sitter Doris och hennes vänner nu på ett café och tar igen sig.

Men vilken SKUM och oförskämd tant!? Komma på det där viset och lyfta på oss och vrida och vända kolla efter prislappar? SÅG hon inte att vi var kunder, vi gick ju längs med gångarna och JAG HAR JU HANDVÄSKA!? Doris är väldigt upprörd och slungar sin handväska fram och tillbaka så att Gysa nästan ser lite grönskiftande ut. Ernst är också lite blek och skakig, han har sålts på loppis tidigare och vet allt om att bli lyft och inspekterad och tillbakasatt. Det är djupt obehagligt, kan han meddela. Loppisar är inte direkt hans favoritställen här på jorden och han skulle gärna tänka på något gladare nu.

– Det är nog ingen idé att leta mer, konstaterar Doris när hon lugnat ner sig lite. Vi har varit överallt och typ tre varv, dessutom. Jag har aldrig sett så mycket lump och skräp i hela mitt liv. Hon ryser av obehag.

– Men inga byxor.. inflikar Miffy bedrövat. Mina älskade byxor! Jag kommer ju att frysa ihjäl!

– Men åtminstone får de se världen, suckar Gysa längtansfullt
från djupet av sin handväska. Tänk! Ingen av oss har ju ens varit i Afrika och där susar dina gamla byxor runt som om ingenting har hänt.

– Nå just så, nu fick du henne att gråta IGEN, suckar Doris uppgivet.

***

Hemma hos Doris sitter Lillgysa och Miffys okända tvilling och tittar intresserat på varandra medan Muminmamman och Rävflickan konfererar sinsemellan om hur de bäst kunde lösa si
na respektive problem.

– Hej, säger Lillgysa, jag är en sådan där hittegris. De
har ingen aning om hur de ska bli av med mig.

– Ojdå, säger Miffy
, det låter spännande! Jag bor bakom kakelugnen och har bott där hela tiden, långt före någon av dem ens fanns och de vet inte hur de ska bli av med mig heller. De är inte ens säkra på att jag finns, för ingen har vågat leta ordentligt. Fast ibland glömmer de att öppna spjället och jag är inte helt säker på att det inte är med flit. De låtsas inte komma ihåg att jag har astma.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!