10

Tidigt i gryningen kan man se en vit och ynklig liten skepnad som med bestämda små steg travar iväg genom skogen med ett litet paket under armen. Paketet är adresserat till "Afrika" och som innehåll anges "Kläder, vikt 7 gram".

När Miffy knölat ner sitt paket i den gula containern och är på väg hemåt ångrar hon redan sig lite. Men bara lite. Mest tänker hon på hur alla andra kommer att tycka synd om henne och hur hon då tänker förklara för dem hur allt EGENTLIGEN
nog bara är deras eget fel. Hon ser framför sig hur de kommer att skämmas och trösta och försäkra att SÅKLART att Miffy behöver lite nya kläder och allt detta gör att hon lugnar sig lite.

När hon kommer hem igen pågår det någon slags festligheter: det är paket och roliga saker och tårta och Miffy hinner nästan ställa in en lämpligt förvånad och blygsam min innan det går upp för henne att detta inte ALLS är en Vi älskar Miffy-fest utan ett ETTÅRSKALAS för människobabyn som redan har allt och älskas av alla!

Miffy har aldrig i sitt liv känt sig så ensam och utstött. Hon vänder på tröskeln och ingen märker när dörren slår igen bakom henne.

- SKÄMS PÅ DEJ! DU FUSKAR JU!