6

-Julen är jätterolig, förklarar Doris med ett nöjt storsystertonfall. Man är vid mommos och har sina  finaste kläder på sig och alla ger en presenter och träden har örhängen och man kan hoppa i snön. Men det kan vara farligt också, för om man inte aktar sig så tar örat eld och man brinner upp och det säger fjup och sen finns man inte mer, fast det händer inte så hemskt ofta, tror jag, utan mest äter man en massa saker: morötter och chokladpraliner och ugnsstekta grisar och sånt. Det är himla roligt! Doris nickar vist och uppmuntrande åt Gysa som helt plötsligt har fått en lätt grönaktig nyans och blivit väldigt tyst.

Doris skuttar vidare för att söka upp någon av sina flicksaker som hon absolut måste ha för att fira jul och Gysa blir ensam kvar, alldeles förstenad och ganska illamående.

-Ugnsstekt gris, tänker han om och om igen. Hon sa ”ugnsstekt gris?”. Först äter dom en och sen brinner man upp, eller om det nu var tvärtom? Hur som helst så lät det farligt och hemskt och inte roligt alls. Gysa tänker bestört på sitt alldeles för korta liv och hur han brukar knyta knorr på svansen när han ska vara fin och hur han hoppar högst av alla och kan hållas i luften i flera sekunder och hur det ska bli om Doris och Mommo och alla äter upp honom med knorr och det inte finns nån Gysa mer och om de inte kommer att ångra sig då?! Han snyftar ynkligt när han tänker på hur det kommer att gå.