24  JULAFTON

Alla är samlade hos mommo. Matte och Mommo och Moffa och Moster och Urbis och Farbror Rasmus och alla, alla. Till och med katten Milla. Men ingen Doris. Och ingen Miffy och inga smågrisar.
Det är alltså precis lika ödsligt som förra året och mommo är nog väldigt, väldigt orolig. 

När det börjar dra ihop sig till julklappsutdelning så hörs en plötsligt en hel rad dunsar ute på trappan (en stor, en lite mindre och två identiskt lika pyttedunsar). När mommo öppnar dörren sitter det två små kaninplyschflickor där, en vit och en rosa, och med sig har de två väldigt konstiga småbjörnar.

-Hej Mommo! Det är Doris! Nu är vi här igen, har ni väntat på oss? Vi hade lite brått med att rädda de här dumma smågrisarna här som villade bort sig. Ni har väl sparat paket åt oss?

-Och Miffy, säger Miffy. Finns det några paket åt Miffy? Vi kommer med julskinka! Jag har fångat två stycken alldeles själv!

Tyst! säger Doris och stoppar tassen för nosen på Miffy, nu när vi jobbat så hårt och har räddat de här smågrisarna för att de ska få en bra jul. Nu är de här och alla ska vara snälla mot dem, fortsätter hon och blänger uppfostrande på Miffy som spakt börjar tugga på hängslena.

-Brum, brum, säger grisarna i kör och nickar ivrigt.