14

- Han har rymt! utbrister Doris. Hur ska den där dumma lilla grisen klara sig ensam ute i stora världen utan mej? Jag som har varit ända till Tyskland och Nordpolen och liftat och räddat julen och fast vad... hur kunde han fara ut på äventyr utan mej?!

- Och mej, piper Miffy. han glömde mej också. Jag blir alltid glömd! Jag har också varit till Nordpolen och alla de där ställena och du räddade inte julen, du drog ut oss i skogen så vi var alldeles vilse och byxorna blev våta och morötterna blev alldeles mjuka och sen tog de slut. Det är inte samma sak alls.

- Jaja, säger Doris, vad du är noga! Vi räddade väl julen tillsammans då.

Och så beger sig Doris och Miffy ut på grisräddningsexpedition. Eftersom de är vana resenärer nu så vet de precis vad man behöver ha med sig: varma kläder och mycket mat, nån liten tiara (om man ska vara fin) och lite annat smått och gott.

- Jaha, säger Miffy när de väl sitter på trottoaren efter att ha firat ner sig från balkongen, vad gör vi nu?

- Enkelt, säger Doris belåtet, vi går dit där han är och så säger vi åt honom att han inte ska vara fånig utan komma med hem. Och så gör han det. Det är så man gör när man räddar folk!

- Jaha, nickade Miffy. Det låter bra. Så gör vi. Vartåt ska vi gå?

- Jag vet inte, säger Doris snopet, vart skulle han kunna ta vägen. Han har ju inte ens några ben?

-Kanske det är bäst att vi tar varsin morot först, föreslår Miffy, ifall det skulle bli farligt sen och vi inte hinner äta?

Det tycker Doris låter som en himla bra idé, så det gör de.