13

Kaninflickorna beslutar sig för att gå en sväng via morotslådan för att proviantera innan de bestämmer vad de ska göra sen. På vägen stöter de ihop med Mimmi som skrider runt med huvudet högt och svansen alldeles rakt upp. Hon ser allvarsamt värdig ut.

- Glad påsk, Mimmi, säger Doris. Leker du den där fåniga leken nu igen?

- Det är ingen lek, har jag ju sagt, säger Mimmi, det är Lucia och väldigt viktigt för man har gula bullar som kallas katter, så man förstår ju att det är högtidligt, och nån som bär en stjärna åt en. Bara vissa får bli lucior och det är hemskt ansvarsfullt, fast du är nog för liten för att förstå sånt.

- Jaja, säger Doris, jag förstod nästan det, för nu gömmer du dig under det där vita skynket igen som du alltid brukar ha när du leker den där konstiga kattleken.

- Och jag har mina gröna snickarbyxor, säger Miffy, dom brukar jag  ha jämt.

- Vi har tappat Gysa, säger Doris, har du sett till honom, händelsevis?

- Han tyckte inte om korven, säger Miffy, och alla morotarna tog slut, så vi tror att han kanske blev ledsen. Fast nu har vi hämtat flera, så nu är allt bra igen och man behöver inte vara ledsen mera.

 - Det är nog inte så lätt att vara smågris nu i dessa tider med alla julskinkor och korvar, säger Mimmi och lägger huvudet på sned så glittret rasar ner över ögonen, det är nästan så man tycker synd om alla smaskiga smådjur, synd bara att man nästan alltid känner sig så hungrig...

- Vill du ha en morot?, undrar Miffi. Men bara om du bara tar en och en som inte är så stor.. Är du hemskt hungrig? Vi har kanske inte så väldigt många kvar.

- Julskinka, säger Doris och ser plötsligt väldigt fundersam ut. Ojdå...