3

Herr P. Kanin, pensionerad f.d. hemlig agent, står uppflugen på fönsterbrädet och tänjer ut sin stela farbrorsnacke för att kunna se förbi häcken. Det knakar oroväckande i nackotorna och öronen klistrar fast i fönstret av statisk elektricitet.

Det är mycket förargligt och ovärdigt att sitta fastklistrad i ett fönster som en simpel snigel, tänker han och ser sig förläget omkring för att se om någon såg. En av de stora nackdelarna med polyester, i övrigt ett pälsmaterial av alldeles prima kvalitet som tovar sig fint och trivsamt!

Han in väntar en av sina mer distingerade gäster till den årliga pokerkvällen, även känd som årsmöte för den ytterst hemliga sammanslutningen S.T.O.L.L.P.S.K.O.T.T. (Sällskapet för Trevnad, Ohejdat Ljug och Livsfilosoferande bland Propra, Ståtliga Kaninherrar och andra Osedvanligt Trevliga Typer). Gästen i fråga är i själva verket klubbens mycket tillbakadragna grundare, en annan Herr P. Kanin, med ett ännu mer glamoröst, dunkelt och utsvävande förflutet än Puppe själv.

Min idol och mentor! tänker Puppe. Som introducerade mig för alla: min Darling Greta Garbo, Sir Lancelot och Molotov och Ribbentofs och hela gänget - ååh, min ljuva ungdomstid med vin, kvinnor och morotsstavar. Små utsökta Martinidrinkar! Så utomordentligt angenämt det ska bli att se honom igen!

Han står och drömmer sig bort till sin ungdoms glittrande salonger och märker inte ens hur han plötsligt blir tillknuffad så att han nästan trillar på öronen.

– Flytta på dig, säger Doris, vi julstädar och du står i vägen.