24

När Doris, Ernst och Miffy kommer hem och faller ihop i en stor trött och trasslig hop sitter en pigg och glad Gysa alldles väbehållen mitt på vardagsrumsbordet och äter valnötter medan han försöker lära Pricken spela det spännande och ädla kortspelet "gris". Han tittar förvånat upp på en rödgråten Doris.

– Vad är det med dig och var har ni varit? Som vi har väntat!

Doris känner sig som urkramad fuktig frotté: HON MISSADE JULEN FÖR GYSAS SKULL OCH HÄR SITTER HAN OCH SPELAR KORT OCH LÅTSAS SOM INGENTING! Allt är förstört, hur kan han inte fatta att allt är förstört??

– Önskas det en mandelbiskvi, fröken? frågar Pricken belevat, men aningen närgånget.

Doris skakar på huvudet. Åååh, hon orkar inte med deras skruttiga nötter och det önskas inga dammiga farbrorkakor från forntiden, kan de inte lämna henne ifred ens?

– Men vad är det MED er? undrar Gysa förvånat. Nu är ni ju HÄR! Nu kan vi ju äntligen börja tindra på allvar. Och förresten, Pricken ÄR ingen vampyr, så det är lugnt. Han är bara lite konstig annars, helt av sig själv.

– Jag är er nya inneboende åldring, säger Pricken och böjer på sitt tomteluvsbeklädda huvud. Ni fick mig som ett slags julgåva. Muminmamman hittade mig i vassen, eller hur det nu var. Jag beklagar.

– Vi har fått en farbror som ser ut som en amaryllis i julklapp?, undrar Miffy intresserat.

– En ganska så ovanlig present! tycker Ernst. Han hade själv önskat sig en ask kritor, ett ficklampsbatteri och en stor inrefilé. Men Ernst är en ganska storsint och varmhjärtad hund: för hans del går det lika bra med en farbror, om det är så.

– Men vänta lite nu..., säger Doris.

 – Nej, nej, nej, avbryter Gysa. Det är julafton idag, vi hinner inte tjafsa nu, nu ska vi TINDRA och HA TREVLIGT!

Doris ser ut som om någon helt plötsligt tappat en hel tomtesläde med renar och allt i huvudet på henne.

– Menar du att vi inte kommer för sent ändå...?

– Neh, säger Gysa. Jag tycker att ni kommer precis passligt, för nu är jag trött på att spela kort. Nu vill jag bara tindra och vänta på tomten och julängeln och paketen och alltihopa.

– Mjo, detdär visste jag nog egentligen hela tiden, att vi sku komma alldeles passligt, för det hade jag räknat ut, faktiskt... piper Miffy.  

– Åh, säger Ernst. Titta Doris, så bra det blev. Här är alla och sån där julstämning och allt!

Doris nickar nöjt: det blev helt okej i år också.  Speciellt när en av Doris allra minsta pyttevänner glimmar till som ett tomtebloss och kraschlandar i granen.

– Julängeln är här!!! skriker Doris upprymt.

– Jo. Hej! svarar julängeln. Och glad jul från Rävflickan också. Jag var på väg hit och mötte just henne och hennea mamma, de satt i ett flygplan och var nog på väg någonstans varmt för båda hade solglasögon på sig.

– Attans, så bra, alla är nöjda!  säger Miffy. När blir det morötter och paket och sånt? Säkert alldeles snart?

Gysa nickar. Det tror han också.

GOD JUL! önskar Doris & alla.