![]() 21 – Mjaha, men det var ju just typiskt, fnyser Miffy och sparkar med foten så att det tjongar i polisstationens dörrr. Dom är inte hemma! Dom är ute och kör över folk och igelkottar med blixtrande blåljus och alla blir superplatta och här står vi och fryser och hungrar ihjäl och allt är ert fel! |
– Men... hur kan dom inte vara hemma?! Vi som har gått och
gått över halva stan för att anmäla att vi har tappat bort en liten dum
gris som är försvunnen... och så är det ingen här och släpper
in oss!? Hur ska dom då kunna hålla reda på om någon är försvunnnen om
dom inte är hemma och lyssnar när man kommer för att berätta.
Faktiskt, så tycker jag att det här är väldigt ansvarslöst av dom,
nu när det är jul och allt! förklarar Doris upprört.
Miffy rusar ivrigt fram till närmsta gatubrunn och kikar förväntansfullt
ner genom gallret, ifall det skulle råka ligga några nycklar där och
glimma. Det gör det inte, men en utsjasad råttmamma simmar förbi med tre
små ungar på huvudet och ett halvt juläpple i munnen. Miffy ryggar
tillbaka.
– Uuh. Neh, det var nån såndär otäck liten gnagare,
förklarar hon och borstar noga bort snön från sina hängselbyxor.
På andra sidan stan ligger en mycket otålig hjälte som har tröttnat på
att bygga vingliga och sneda torn av vitlökar och spela plockepinn med
sig själv. Det är inte KLOKT hur mycket man kan fuska när man spelar
plockepinn med sig själv! |