19

Mamman och Pricken ramlar huvudstupa ur exakt samma förortsbuss, vid exakt samma hållplats där Pricken steg av under mycket mer värdiga former (försedd med väska, löständer, konjaksflaska och allahanda förnödenheter) en sen kväll nästan tre veckor tidigare.

Nu har det blivit kallt och marken är täckt av ett tunt lager av vass och otäck snö som river små, små sår och fula öggeltrådar under mjuka tassar. Muminmamman tittar förundrat ner på sina:

– Titta! Nu är det såhär lustigt igen att fötterna liksom försvinner! säger hon och vickar på tårna för att demonstrera. Det knarrar om förklädet som fruset spretar ut alldeles som det själv vill.

– Det är snö, upplyser Pricken avmätt. I min ungdom hade vi minnsann riktiga vargavintrar, med metershöga drivor från mitten av oktober till början av juni och precis sådana här vindar, fast mycket värre, som tjöt nätterna igenom så att ingen kunde sova och ...

– Så fasligt otrevligt det låter, avbryter mamman och försöker få förklädet att falla snyggt över magen istället för att stå rakt upp över nosen och bete sig som ett mycket ostyrsligt segel.

Att försöka ge ungdomen en historisk bildning är ett mycket fåfängt och tröstlöst arbete, som man gott kunde låta bli, tänker Pricken suger tankspritt på lite is som bildats vid de främre trampdynorna medan han lydigt följer efter mamman som beslutsamt stampar iväg genom drivorna.

Efter ett tag står de framför en hus och Muminmamman häver sig upp på Prickens rygg och vidare upp på fönsterblecket.

– Uff, säger Pricken, men mamman är fullt upptagen med att knacka på fönstret och försöka kika in.

***

En liten stund senare sitter Pricken insvept i en stor filt med ett glas konjak och en blå pepparkaka framför sig. Det är gott. I hans ungdom hade mat visserligen förståndet att låta bli att vara blå, men konjaken är onekligen tämligen smaklig, tänker han och sörplar och smackar. Mitt emot honom står en tovig och mycket upprörd herre, en herre som rentav ser bekant ut, och förhör honom om VAR han riktigt har hållit hus hela den här tiden? Och i bakgrunden tjattrar en hel massa odrägliga ungdomar i munnen på varandra om nån försvunnen gris som eventuellt behöver räddas.

Pricken doppar sin kaka i konjaken tills den blir alldeles soggig och skakar bedrövat på huvudet. Det är verkligen inte det lättaste att svara på.