10

Doris och Miffy sitter och knaprar på varsin torr morot. Det är Pingvinen Kims årliga glöggparty, men för en gångs skull är det ingen som vill ha nån glögg, utan alla avböjer artigt och ägnar sig åt snacksen istället.

Ernst är redan inne på sin sjunde korv och har så smått börjat se sig om efter ett ställe att gömma undan den sista stumpen (tills senare), när Gysa kommer ångande med andan i halsen och pratar så snabbt att ingen hör vad han säger.

– Här, ta en korv!, säger Miffy och sticker snabbt in en knackorv på tvären i Gysas andfådda gap. Han spottar och fräser så att Miffy blir alldeles korvprickig.

– IHHH, GRISAR ÄTER INTE KORV skriker han och spottar panikslaget omkring sig.

– Mjaha?, nä, jag glömde, säger Miffy och rycker på axlarna. Hon plockar korvslams från axlarna och försöker pricka Ernst istället.

– TIPPTAPPTIPPTAPPTIPPETIPPETIPPTAPP, sjunger Doris högt och demonstrativt och försöker sitt bästa för att inte låtsas om Gysa som envist rycker henne i ena örat och tjatar om nåt. Hon blundar och snor ihop öronen så att de ligger alldeles platta längs med huvudet.

– MIDNATTRÅDERTYSTDETÄRIHUUUSET, fortsätter hon och ser strängt menande ut.

Men grisar är erkänt dåliga på att uppfatta subtila signaler så Gysa biter henne hårt i ena tån och skriker allt vad han orkar:

– DET STÅR NÅN SLAGS VAMPYR OCH LYSER MED FICKLAMPA UTE I TRÄDGÅRDEN!

– Nej, men gör det? säger Ernst och viftar förväntansfullt på sin lilla svansstump.

– Nepp, säger Miffy, KLART att det inte gör, nej, nej, det FINNS inga vampyrer, det är nåt fel på dendär grisen bara, han blir sådär ivrig och inbillar sig allt möjligt konstigt. Man behöver inte bry sig om honom när han blir såndär, det går nog om ifall man inte låtsas om honom, förklarar hon för alla som vill höra på innan hon fiskar fram en ny morot som hon energiskt ger sig i kast med.

–Men så konstigt det låter, tycker Doris. Jag visste inte att vampyrer gick runt och lyste med ficklampor? Borde dom inte hasa runt i mörkret och vara alldeles sådär jättehemliga så att man inte märker att de är ute efter att bitas?

– Jo, jo, nickar Gysa. Lättad över att någon äntligen FÖRSTOD honom. Precis just det är ju det konstiga, vem har någonsin hört talas om vampyrer som är så fräcka att de går runt helt öppet och lyser med ficklampor? Han drar med sig de andra till fönstret och pekar ut mot trädgården. Och där, ute i regnet, står en ensam liten ficklampsvampyr och slokar.